Inför visningen av huset hade jag bäddat fint i barnens sängar och stoppat ner täcket ordentligt runt om madrassen, vilket inte händer så ofta, eller snarare aldrig. På kvällen när Tilda skulle sova ropade hon
- Jag fryser
Jag gick in och såg att hon låg ovanpå täcket.
- Men kryp ner under täcket då, sa jag
- Nej, det är så fint.
tisdag, februari 06, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar