Kalle verkar måttligt intresserad av att börja prata. Ibland gnistrar han dock till. Han och pappan har idag suttit på golvet och tittat på degusarna när de ränner omkring. Plötsligt börjar han kalla den ena ui-sch, vilket faktiskt låter ganska mycket som "Louise". Således nästan korrekt. När jag försöker spinna vidare med "Lisa", svarar han dock mer standardmässigt Di-di.
Vi tittade på en känd barnTV-kanal härom kvällen. Som det ibland händer i tecknade filmer, poppar en ganska unik scen upp, där en pojke får en ko med cyklop på sin metkrok. Jag kallar av någon anledning denna för "dyk-ko", vilket Kalle genast klingande rent kan säga. Men alla vet ju att den runda saken man sparkar på heter "bopp".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Kalle är lite selektiv bara och det skadar inte. I julas sa han "piggelin" klar och tydligt när Viggo frågade vilken glass han ville ha. Och han hade lyckats baxa Viggo till frysen och fått han att förstå att han ville hjälp att hämta ut en. Så varför slösa ord i onödan?
Det är väl möjligt. Jag ser bara inte det rationella i att säga "dyk-ko", men inte skilja på dinosaurie och bajs - "Dajs".
Skicka en kommentar