Apropå att Folke tydligen tagit upp Jennys intresse för ”Elektrik Buggy” kan jag meddela att Tilda nu sitter och korsstygnsbroderar så att nålen glöder. En riktigt prydlig katt blir det. Den talangen har hon inte ärvt från pappas sida… Det är ju bra att hon lär sig sy och sticka annars blir hon inte gift, det vet varenda människa som läst Alice Lyttkens, Barbara Cartland och Martha Sandvall Bergstöm. Men det gick ju bra för farmor.
Under vår landetvistelse var vi naturligtvis på det obligatoriska besöket i ”Nya Modeaffären” som sett likadan ut sen 1950. Tanten lever och mår bra och säljer fortfarande garn och broderier, till så låga priser så att Jenny höll på att börja gråta när jag fick mängdrabatt när jag köpte tre.
När jag kom hem tittade jag i min dammiga låda och hittade minst tio påbörjade broderier i mer eller mindre färdigt skick. Nu håller jag faktiskt på att avsluta en duk jag påbörjade 2005. Men den gigantiska blåklintsduken jag påbörjade 1988 blir nog aldrig klar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Ja då, det där känner jag igen! För min del är det dock mest stickningar som blir liggandes... Och det känns ju så hemskt att repa upp allt, bara för att men en gång i tiden tappade intresset. Dock vet jag med mig att jag i princip aldrig tar upp ett projekt när det väl blivit nedlagt. Men, broderi har jag aldrig hållit på med... blir lite sugen dock!
Jag har faktiskt virkat ihop en riktig tantvältare till duk när jag gick på högstadiet.
Skicka en kommentar