Vidare om tvestjärtar

Hittade detta inägg om tvestjärtar och öron, med hänvisning till tidigare diskussion.

(Hämtad från Trasportarbetareförbundets medlemstidning "Transportarbetaren" (otippat namn).)

Redan tvestjärtens engelska och franska namn – earwig respektive perceoreille – antyder vad dessa illa omtyckta kryp är kapabla till. Eller?Det finns många historier om tvestjärtar. Vilka stämmer? Vi tog hjälp av Lars-Åke Janzon, intendent vid Naturhistoriska museets avdelning för entomologi (insektsforskning), och Torkel Hagström, intendent på Naturhistoriska i Göteborg. Den absolut vanligaste har som inledningen antyder med öron att göra, och kommer i lite olika varianter:

Tvestjärtar gillar rent allmänt att krypa in i folks öron, och de gillar att äta öronvax.
Fakta: Det har hänt att tvestjärtar kryper in, men är ytterst ovanligt. Enligt Torkel Hagström finns ett par välbelagda fall i Sverige från 1900-talet. Enligt Lars-Åke Janzon är öronvaxätandet en myt. Hagström har själv, i mitten av 1990-talet, varit i direktkontakt med – och skrivit om – en äldre kvinna från Torslanda som blivit kännbart biten i hörselgången.Huruvida tvestjärten dessutom mumsat av det öronvax den var inkletad i, står inte klart.

Tvestjärtar kan lägga ägg eller bygga bo i öronen. De biter även hål i trumhinnan och kan ta sig in i hjärnan, vilket kan göra en tokig.
Fakta: kan avfärdas som myter. När det gäller äggen läggs de i hålor i marken, och tvestjärtarna tillhör de släkten som noga sköter om sin avkomma, genom att både tvätta och skydda äggen mot angripare.

Tvestjärtar gillar mörker men inte ljus, därför ska man lysa med en ficklampa in i örat för att få ut dem.
Jo, det är sant att tvestjärtar tycker om mörker och fukt. Men det finns inget att äta för dem i örat så de har nog i sig inga större skäl att stanna kvar, enligt Lars-Åke Janzon. Hans kollega i Göteborg menar som sagt annorlunda. – Tvestjärten är en utpräglad allätare, så de kanske kan äta öronvax också, säger Hagström. Lars-Åke Janzon kan tänka sig att sådana berättelser uppkommit för länge sedan, kanske innan skriftspråket. – När vi sov i grottor var nog risken större för att få en tvestjärt i örat. Det kan säkert ha hänt, och det är ju en halväcklig historia som folk nog har lätt för att ta till sig. Enligt Oxford English dictionary kan berättelser om öronkrypande insekter dateras åtminstone tillbaka till 1000-talet. Det påstås också att tvestjärtar är helt onödiga i ekosystemet och inte fyller någon funktion. Men alla djur har en plats i det naturliga samspelet på jorden, betonar Lars-Åke Janzon.