LA eller NY?

Om man förvanskar historien lite kan man säga att vi valde mellan Los Angeles och småstaden när vi flyttade. Hittills har jag tyckt att det är ganska charmigt att alltid träffa en kollega på gatan på helgen eller att se flera av grannarna flera gånger om dagen på stan. Jag vet att jag klagat på affärsutbudet men på det stora hela har småstadstrevligheten tett sig rätt gemytlig och nackdelarna övervinns av fördelarna.
Igår undrade jag för första gången om vi har gjort fel val. Igår kände jag plötsligt att den här stan är alldeles för liten för mig.
Följande händelse utlöste detta.
Vi var tre personer som skulle ha ett internmöte och stämma av våra kalendrar. Eftersom vår konferenslokal är jättetrist och jag var sugen på vettigt kaffe föreslog jag att vi skulle ha vårt möte på fiket på torget. Utrustad med telefon, kalender och anteckningsblock gick vi alltså iväg. Jag sa till min närmsta chef att jag gick på möte, dock inte vart jag skulle gå.
Just när jag påbörjat min cappucino kommer killen i fiket fram till mig med en telefon i högsta hugg.
-Johanna, det är telefon till dig.
Redan här borde jag ha reagerat på att han vet vad jag heter, men sanningen är att alla på det fiket vet vad jag heter. Jag är deras bästa kund. Jag handlar för flera tusen där. I jobbet alltså! Trots att de inte har någon Dovrekaka.
Hursom, jag tar lätt förvånad emot telefonen.
-Hej det är XXX (en av politikerna) ledsen att jag stör i ditt möte men jag behöver ha bilnyckeln (som jag förvarar i mitt då låsta rum).

Hur i hela…. visste hon att jag var där? Är hela staden övervakad? Överkursfrågan är varför hon inte ringde på min telefon...

Jag tror jag drar till LA. Jag ser fram emot att möta massor av människor som inte har en aning om vem jag är men som ändå önskar mig en trevlig dag.