Jag vet att jag frågade massor ”varför” när jag var barn. Mamma Lena, Sofias mamma alltså, brukar påminna mig om när hon sydde i knappar och jag frågade vad är det? Knappar! svarade Lena varpå jag säger varför? Och det var inte det enda varför jag frågade.
Våra två större har också passerat en varför-period men de var som jag minns det ganska lindriga.
Det är nu hämnden från min barndom slår till!
Kalle spottar ur sig ungefär 1000 varför i timmen. Johan och jag har skavsår i öronen! Vanliga konversationsdödare som oftast funkar på vuxna, svar som För att jag tycker det eller det är vetenskapligt bevisat, biter inte på Kalle. Ingen annan får en syl i vädret, han hinner knappt lyssna på svaret innan nästa valför kommer.
Igår vid middagen frågade han inom loppet av några sekunder valför det heter kött? Valför det är kött? Valför du har ost där? Valför Tilda inte hemma? Valför du har äter detdär? Valför du tycker det är gott? Osv osv.
Då ger sig Viggo in i frågandet och utbrister plötsligt:
- vad går livet ut på egentligen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Jag säger bara "Ronja Rövardotter"!
- Vaffö det?
(kommer inte ihåg vad de små figurerna kallas)
Rumpnissarna menar du. Finns inte de i Kina? Här kryllar det av dem.
Underbar och intressant fråga av Viggo, men lika intressant är ju vilket svar han fick.
Alltså fram med det; vad går livet ut på?
P.s Har en kollega som fick en liknande fråga av sin då sjuårige son; pappa, vad gör vi människor egentligen här på jorden?
Ha en bra spökhelg hälsar morfar.
Viggo fick inget svar utan jag sa: "Ja du Viggo, det har många undrat. Vad tror du själv?" och hoppades på att han skulle sitta inne med svaret. Men han har inte kommit på det än. Jag återkommer om han gör det.
Väntar med spänning på Viggos svar, det kommer säkert att var väl genomtänkt.
Visst finns det rumpnissar här, men de är halvsvenskar, har inte stött på några kinesiska än...
Skicka en kommentar