Att inte hela Nyköping var där fattar jag inte, men det var helt deras förlust. Eftersom stället bara var halvfullt kunde Johan och jag stå alldeles framme vid scenen och dansa när Erik Gadd spelade live. Och som de spelade. Fantastiska musiker! Keyboardisten var bara han värd att gå dit för och bättre basist har jag aldrig sett live. En helkväll med en soulkung!
Update: Kolla in lokalblaskans recension av kvällen. Det intressanta här är ingressen där hon skriver om vilka som var i lokalen. Eftersom Johans och mitt sällskap åt middag där var vi på plats långt innan spelningen, så det borde vara oss hon talar om. Eller något av de andra, för det fanns fler, sällskapen som också satt och sippade på drinkar och konverserade. Det var läge sedan någon kallade mig ”högljudd festprisse”, om ens någonsin. Och vem använder ordet ”festprisse”??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar