Krisarnas tid

Jag kände ett plötsligt stort behov att damma av den gamla hederliga Trotsboken.

Mini är fortfarande mest solsken och glada rop men sisådär 15 gånger per dag får han ett utbrott. ”Frontalkrockarnas tid” kallas det i boken. Jodå. Men vi har utrustat oss med Airbag och alla andra skyddsmekanismer vid det här laget så luttrade tar vi det hela med ro. Det är till och med så att vi mest ler åt det hela, bakom hans rygg såklart.

Det var mellis som fick mig ta fram boken, han börjar uppföra sig väldigt olikt sig själv. Jajamen 6-års krisen är på väg, med stora steg. Även kallad ”lilla tonåren”. Jag har försökt förtränga det men minns med fasa hur det var när storis genomgick, eller jag menar genomled, den. Jag vet att jag tänkte att om det här är ”lilla” tonåren, då får de försätta mig i koma när den riktiga kommer och väcka upp mig när det är över. Och inte blev det bättre av att hela krisen, med uppgång, storhetstid och fall pågick i ungefär ett år.

Så det kämpar vi i nu. En treårstrots och en 6-årskris. Ja, ja det kunde vara värre. Och det blir det, troligen snart. Dumt nog bläddrade jag nämligen vidare i boken. Gissa vad? Det är en 9-års kris på intåg. Den går över när de är ungefär 11. Då är det inte långt kvar tills tonåren börjar. Medan vi väntar på den kan vi avnjuta minis 6-års kris och mellis 9-års kris. Där någonstans emellan tänker jag själv ha en 40 års kris, om jag hinner.

Ring mig om 15 år!