Tvillingar???

Jag fattar att det kommer komma en dag då det står en finnig grabb med skostorlek 43 i hallen som vill ta med min dotter på en tur som de inte kommer hem ifrån förens helgen är slut. Jag hade nog bara tänkt att det skulle dröja lite längre.
Det började med att det ringde en vardagkväll, det var en kille i klassen. Dottern blev vackert rosa i ansiktet och drog iväg med telefonen. Efter ett tag återkom hon och frågade.
-Får XX och YY komma och leka på lördag?
-Vilka är de? Frågade jag stillsamt.
–De är tvillingar, de går i min klass!
Ja ha, tvillingar. De vet man ju hur de är…
Lördagen passade inte för då skulle vi till Stockholm som tillbringades med Alex och familj. De återförenades, trivdes som vanligt och tvillingarna glömdes bort. Skönt tänkte jag, Alex har jag ju känt sen han var liten, och jag vet var hans föräldrar förvarar spriten. (jag tänkte inte på rim, det bara blev så när jag skrev). Det känns som ett säkert kort. Sen var det lugnt, tills idag. Helt plötsligt på fritids står en blondrufsig grabb med blåa ögon framför mig.
-Får Tilda sova över hos XX och mig någon gång? Hon får det för mamma och pappa!
-Jaha, sa jag , Vill du det Tilda? och det ville hon
-Jamen då är det väl bäst att jag ringer era föräldrar då så vi kan ses någon gång, kläckte jag ur mig.
I bakgrunden stod XX och YYs äldre bror, gammal nog att ha körkort, och log brett. Han såg förhållandevis välartad och gullig ut. Det kunde vara värre.
Men tvillingar???