Brandholmens Brass

Igår var vi på öppet hus på musikskolan. Musikskolan i Nyköping, Tonborgen, erbjuder individuell musikundervisning för barn från årskurs 3 och till yngre i mån av plats enligt ett otroligt komplext intagningssystem. Tilda har ju i ett år spelat blockflöjt och funderar nu på att byta till något annat.
Vi traskade dit hela familjen och även Viggo provade instrument med stor inlevelse och lust. Det finns ”musiklek” för yngre barn och där skulle han ha en god chans att komma in meddelades vi. Blåslek, stråklek eller brasslek har man att välja på. ”Brandholmens Brass” låter coolt tyckte maken och jag och funderade genast på vilka grannbarn som vi kan engagera i den gruppen. Men Viggo bestämde sig själv för ett instrument som inte finns med i brass eller blåsleken, oboe. Flera gånger var han där och provade. Med en enorm ansträngning som gjorde honom högröd i ansiktet fick han fram en enda ton ur det motsträviga instrumentet. Jag förklarade för Viggo att rektorn hade sagt att de som går i ettan inte har så stor chans att få plats på individuella instrument och att musiklek säkert var jättebra samt att det kanske kan vara kul när man börjar spela något om det då går att få lite ljud ur det. Viggo slet i mig och ville en tredje gång gå bort till Oboe rummet. Där frågade vi läraren hur lång kö det var. Läraren tittade på Viggos brinnande blick och sa: - Han kan få börja nästa termin!
Så får det bli.
Tilda som helst vill spela gitarr fick också sin vilja igenom. Kön till gitarrlektioner är tydligen lika lång som härifrån till Kina och tillbaks men det visade sig att blockflöjtsläraren gärna lär ut grunderna på blockflöjtstid om vi bara inte pratar så högt om det. Återstår bara att lösa hur vi ska förklä en gitarr till blockflöjt när Tilda ska bära dit den….
Brandholmens Brass får vänta.