Insiktsfull intervallträning

Solig söndag och hela familjen drar till spåren i skogen för att träna till maraton. Själv är jag mest funktionär och tränar med Kalle som detta år är för liten för att ens få vara med i mini-maran.

Vi intervalltränar, fast det vet inte Kalle. Det liksom bara blir så när man går med ett barn i skogen. Först springer vi så långt vi orkar och kan, ca 200 meter blir det. Sen blir det tvärstopp för vi måste beundra de fina blåsipporna. Sen springer vi igen till nästa stopp, en fin fågel. Så håller vi på hela varvet runt. Mellan springruscherna går vi hand i hand och funderar.

Kalle: - synd att jag inte får vara med så jag kan få en Buokal.
Jag: - Men pokal får nog bara de som vinner hela stora maraton, de andra får medalj.
Kalle: - En boukal är som en skål i guld med hålltag på för att det ska vara fint, de passar bäst på slott. Pappa, Magnus och Micke fick medalj när de sprang maraton.
Jag: - ja, alla som springer in i mål får det.
Kalle: - Fast Micke borde fått boukal för han var jättesnabb, mycket snabbare än pappa och Magnus. Men sen blev han sjuk. Han gör nog inte om det…