Oppebylöpet 2010

En mycket regnig Kristihimmelfärdsdag gick den lokalt stora händelsen "Oppebylöpet" av stapeln. Alla barnen, även den brännskadade och för dagen mycket sura Viggo, var med. När startskottet gick släppte Viggos surhet och han sprang som en raket. Kalle var mycket nöjd med sin Boukal men tillkännagav att han var ännu mer nöjd med kexchokladen han också fick. I Tildas klass märkte man att det finns proffs och så finns de amatörer. Proffsen känns igen på att de har jackor med tryck, där det tex står "Södermalms Runners", och så har de en mycket smal vuxen iklädd löparkläder som springer bredvid dem på upploppet och skriker på dem... Vi amatörer känns igen på att vi står och gråter av glädje när dottern lyckas springa 1.7 km för första gången, oavsett placering.

Jag kom på att vi håller på att bli värsta sportfamiljen! Vi åker till skogen och tränar alla tillsammans och far sedan iväg på löpartävlingar i ösregn. När jag var barn så var det ju de andra kusinerna som var de sportiga, de simmade och sprang runt i skogen och höll på. Vi Olsonbarn gick visserligen på judo, dansade, red och lite annat diverse men det var liksom inte i samma division.
Nu är det vi som är de sportiga kusinerna!
(ja, jag vet att mina barns kusiner är antingen så stora så de har lagt av med tävlande, eller så små så de inte kan träna, men vi kan väl få vara "de sportiga" tills någon annan vill försöka ta över?)