Sårad hjälte

I måndags gick Kallen in i väggen, bokstavligt talat. Eller gick gjorde han inte, han sprang med full fart rätt in i den hårda, lite skrovliga, väggen i skolans gympasal.* Det resulterade i att han föll ihop i en liten hög på golvet med ett stort ymnigt blödande sår i pannan. Det blev en pöl på golvet av blod. Sånt imponerar stort på dagisbarn.

Jag blev tillkallad och fick köra till akuten där en doktor sydde ihop Kalle med två, blå stygn. Efter det åkte vi först till leksaksaffären och sedan hem. Jag trodde den lille slagne hjälten skulle somna i soffan, men han återhämtade sig förvånansvärt fort och ägnade eftermiddagen åt att formera sin Pokemon armé på vardagsrumsgolvet medan jag försökte vila upp mig efter den turbulenta förmiddagen.

Dagen efter mottogs han på dagis som en krigshjälte. Alla barnen och fröknar stod i en ring och frågade storögt hur han mådde, om såret gjorde ont och om det kommit mycket blod.

Även jag fick en bit av äran. När jag var på väg att gå sprang en liten grabb ikapp mig:

- Kalles mamma!

- ja?

- Var det du som körde Kalle till sjukhuset?

* Jag har nu fyllt i diverse blanketter till skolans försäkringsbolag, och den hårda skrovliga väggen är anmäld till skyddsombudet för det förstår ju var och en att en sådan vägg inte är lämplig i en skolsal.