Vita hem

Borde egentligen städa i vår röra och började då längta mig bort till ett lite mer minimalistiskt hem i ljusa färger. Jag har för länge sedan gett upp tanken på att få ha ett sådant hem inom de närmsta 15 åren men man kan ju få drömma.

I somras var jag inne hos våra nyinflyttade grannar som bor nere på andra hörnan i vår länga. De har två små barn och allt, precis allt, är vitt. De hade innan de flyttat in målat alla golv vita och sprutlackerat den fula furutrappen vit, Å lycka! Hela hemmet flödade av solljus. Tänk er vita soffor med vita fårskinnsfällar, kristalllampa med vita ljushållare, vita ljus, vita möbler, ja ni fattar. Barnens rum var som hämtade ur en inredningstidning. De hade varsitt designat pussel som låg ensamt i en hylla och på det andra hyllplanet låg en nalle, vit. De vuxna hade sitt sovrum högst upp, med vit heltäckningsmatta. När jag kom hem och drog efter andan för att böna och be om en vit trapp i alla fall hann jag inte ens börja prata innan Johan: - NEJ!

Nu i julas var deras största barn, Alice 3 år, ute och lekte med Kalle. När Kalle skulle in och fika ville hon med och blev inbjuden på en glasspinne, hon valde vanilj.

Jag tänkte att jag skulle konversera lite med Alice och följande utspelade sig.

Jag: Kom det någon tomte till er då?
A: Ja
Jag: Vad kul, vad fick du av honom då?
A: Glas
Jag : Fick du glas av tomten?
A: ja
Jag: Men fick du något mer då?
A: Nej.

Jag hoppas för Alice skull att hennes minnesbild av julafton inte riktigt stämmer.