I fredags var jag med mamma och Elin på morbror Bertils begravning i Vist kyrka. Bertil blev levde ett långt liv och lämnade i stort sett aldrig Sturefors. Jag funderade efteråt på om han egentligen ens gjorde några längre resor därifrån.
Greven som höll ett fint tal efteråt sa att det är en epok som går i graven, och så känns det.
Elin och jag tog sen en tur till farmor Inga och passade på att beundra hennes magnifika stjärnmagnolia. Väldigt imponerande!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar