Barn av sin tid

Yngste sonen fyller snart år och han har ju redan allt. Han önskar sig bara en dator och en hamster och inget av det kommer han få av oss. (Den släkting som nu tycker synd om det lilla barnet och ger honom en hamster får själv sköta hamstern, samma gäller om man ger honom en dator.) 

Det han däremot ska få är en telefon, eftersom hans föräldrar tycker att det är bra att kunna nå honom på fritids och hos kompisar. Sonen grät för ett tag sedan över det faktum att han ALDRIG får några helt nya saker, han kommer ALDRIG få en helt ny cykel, en helt ny hund eller en helt ny telefon. Så en ny, billig och enkel telefon ska han få tänkte jag och stolpade in på butiken och bad om en enkel mobil som INTE är smart.
Försäljaren såg lite förvirrad ut och stammade fram att
- Alltså, det finns inte, eller jo, den här pensionärs-Doron med extra stora knappar finns, men den kostar liksom tre gånger mer än en billig smart.

- Ok, jag tar den smarta då, med kontantkort, utan surf tack sa jag.

-          - Men alltså, det igår surf ett år gratis, vill du inte ha det då?

-          - Jo tack sa jag.