Jag tror aldrig jag blivit så glad...

...som den dag då jag hitta en mask i en ask…
Den lilla visan har jag trallat idag för jag blev så glad så glad när jag upptäckte små hål och jordkullar i vår gräsmatta.
-Nu har hon blivit galen, blev hon glad för hål i gräsmattan? tänker ni nu.
Ja, det blev jag. För det betyder att under gräset myllrar det av liv som jobbar för att göra gräsmattan ännu finare och jag har kämpat hårt för att få dem att trivas där. När vi flyttade in var vår gräsmatta hård och omaskvänlig, ”maskdöd” kallas det och hur kul låter det? Nu har vi öst på med jordförbättrande medel och i två säsonger gullat och duttat med mattan och nu ger det resultat. De små högarna är bevis på att det finns gott om mask som nu gräver djupa gångar för vintervilan. De gångarna kommer göra att vattnet från höstens regn rinner bort och inte lämnar en svampig yta efter sig. Sov gott små maskar. Vi ses i vår!